svar: Ojoj detta svar kan kanske bli långt och lite långdraget. Jag tänker lite så här, alla har vi våra sätt att hålla ihop och det gäller att hitta vad som fungerar för var och en. Det som fungerar för oss kanske inte fungerar för resten av jordens befolkning. 

Jag och Robert träffades som vääääldigt unga, jag var 12 år och Robert var 13 år. Vi både umgicks med de som var lite äldre så medan mina andra kompisar frågade chans och hoppade hage så gjorde INTE jag det(om ni förstår vad jag menar) Vi har alltså hållt ihop sedan dess, men hållt ihop kan vara fel svar - vi har nog snarare växt ihop! tänk er själva, det händer ganska mycket från du är 12 år till du är 21 år....

 

Vår "hemlis" är att alltid acceptera den andra, man behöver inte vara fastklistrade i varandra dygnet runt. Det kommer enbart resultera i att man blir less på varandra och inget nytt händer. Både jag och Robert har alltid tyckt man ska göra saker själva, vill jag gå på bio en fredags kväll med mina kompisar så gör jag det. Vill Robert åka till Sveg och köra cross en dag så gör han det. Man måste vara ifrån varandra för att kunna känna en saknad. Sedan kan jag och Robert vara som två kompisar ibland, man behöver inte hålla handen och hångla jämt för att älska någon, vi kan gå ut på krogen som två ungdomar och ha skit roligt tillsammans. Vi dansar och drinkar på var sida om krogen utan att vara svartsjuk på den andre som hänger "där borta" med någon annan, vi möts ändå på mitten lite senare och vi vet vart vi har varandra.

 

Jag hoppas att du "anonym" vart lite klokare av vårt tankesätt. Detta fungerar alltså för oss och kanske inte för alla andra! Insåg nu när jag skrev texten att det låter som vi inte alls är kära i varandra men givetvis har vi också det lilla extra där, annars hade det väl aldrig hållt över 8 år?