Har funderat mycket den senaste tiden, vilket jobb man gör som förälder, vilka uppoffringar man gör, vilken kärlek man har, vilket tålamod som gömmer sig inom dig, vilken längtan du kan få......

 

tankarna kan fortsätta hur länge som helst, men detta är bara något som man förstår som förälder det är bara så! även fast man kan tro hur det känns så förstår man egentligen inget fören man upplevt det. Jag är helt övertygad över att meningen med livet är att hitta alla dessa känslor/tankar som man får när man t.ex skaffar barn, helt plötsligt är du själv viktigast i världen för någon annan, någon som älskar dig fast du ser bad ut på morgonkvisten, den som ligger med sina ögon och kollar på dig så bokstavligen hela ditt hjärta förvandlas rinnande sand i ett timglas....

 

att vara förälder är något helt otroligt, men att vara förälder har även sina mörka stunder tro det eller ej. Vissa stunder jobbigare än andra men det som är helt fantastiskt är att hur jobbig vissa stunder än är så tycker du dessa är bagateller när du ser tillbaka på det bra stunderna....

 

jag skulle kunna precis ALLT för Wilja! Innan jag fick henne visste jag givetvis att jag kommer älska mitt/mina barn men jag trodde inte denna känsla skulle finnas, känslan att du gör precis allt för ditt barn om du behöver. Du kan utan tveka såga av dig benet för denne om du var tvungen.... Det är en helt sjuk kärlek som inte kan beskrivas med något, du älskar din partner så du kanske inte kan tänka dig att leva vidare utan denne men utan ditt barn dör du inombords.